Detta är den första delen i den femdelade följetongen ”Den förtryckande alkoholnormen”, som utgörs av lätt redigerade utdrag ur skriften med samma namn. Skriften är producerad av Tankesmedjan Nocturum och använder opinionsdata som tagits fram av YouGov. Du kan ladda ned hela skriften här som en pdf-fil.
Vad betyder alkohol för människor? För många ligger kanske de närmaste associationerna som man har till alkohol i dess fysiska egenskaper. Vissa uppfattar alkohol främst som en dryck som kombineras väl med mat och leder till smakupplevelser och kulinariska eskapader. Det går också att se alkoholens berusande effekt, som källan till fyllan, som dess primära egenskap. Detta medel en de facto drog ger en berusning till vilken man antingen kan ha både positiva och negativa erfarenheter av. Sett på detta sätt är alkohol ett ganska enkelt fenomen.
Alkohol är dock mer än en dryck och en drog. Kring alkoholen vävs en hel kultur som inte bara kan sägas utgöras av de enkla fundament som alkohol är i sin fysiska representation. Denna kultur är en tämligen komplex varelse. Den vilar på en grund av traditioner, normer och föreställningar. Den är invävd i vår sociala begreppsvärld. Det är ofta svårt att urskilja var alkoholkulturen börjar och var den övriga sociala kulturen tar vid. Vad är festen utan fyllan, afterworken utan ölen, avkoppling utan vinet, livsnjutandet utan whiskeyn? I det alkoholkulturella paradigmet är alkohol lika mycket en symbol för njutning, avslappning och social interaktion som det är ett fysiskt medel och verktyg för dessa.
Denna intrikata sammanvävning av alkohol och positiva upplevelser alkoholens symbolik gör det svårt att urskilja vad de exakta anledningarna till att folk väljer att konsumera alkohol är. Preferenser så som att man uppskattar smaken eller känslan av berusning sammanblandas ofta med anledningar som mer härrör ur normer, kultur och föreställningar om alkoholens inverkan på ens beteende och personlighet. Alkoholkonsumtionen vilar på kulturella faktorer så som traditioner och sammanhang såväl som personliga faktorer om preferenser och tycken. Självklart finns det individer som har en enkel och tydlig förklaring för hur de ser, tycker och förhåller sig till alkohol. För de allra flesta är dock anledningen till att dricka, eller inte dricka, mångfacetterad och mångbottnad. Argumentationen går ofta i lager, där självklara normer blandas med djupare preferenser.
Samtidigt finns det ett stort socialt tabu kring alkohol. Normen påskiner att alkoholkonsumtion är önskvärt, medan berusning ofta inte är det. I de flesta miljöer ska det drickas med måtta. I många fall då berusning är önskvärd eller accepterad är den ofta insinuerad eller underförstådd snarare än uttalad ett slags misstag i en medveten omedvetenhet. Man råkar bli full eller så inser man att det blev visst lite för mycket. Endast i vissa specifika situationer och forum ska alkohol konsumeras med det uttalade syftet att bli full.
Denna nyanserade syn på alkohol, där det å ena sidan är önskvärt att dricka men inte önskvärt att bli full, syns tydligt i figuren nedan. Den visar alkoholkonsumenters inställning till påståendet att En viktig del av att dricka alkohol är att bli berusad. Det som framkommer är att en relativt liten andel av den alkoholkonsumerande befolkningen (13,8 %) ställer sig bakom detta påstående. En majoritet (54,1 %) tar så starkt avstånd som möjligt från påståendet och svarar att man inte instämmer alls. Berusning och fylla tycks således anses vara mindre centralt av den stora majoriteten av befolkningen.
Dock är inställningen till alkohol och berusning mer komplex än så. Berusningen utgör trots allt en påfallande stor del av alkoholkulturen i allmänhet. Totalt anger 43 % av befolkningen ändå att de berusat sig med alkohol någon gång under de senaste 12 månaderna. Denna siffra inkluderar icke-konsumenter, och skulle dessa exkluderas blir motsvarande siffra ca 51 %. Då det sociala stigmat kring berusning och vad som uppfattas som för hög alkoholkonsumtion är omfattande, vilket bland annat resulterar i ett systematiskt underrapporterande av människors egen alkoholkonsumtion, finns det dessutom god grund för att anta att denna siffra är underskattad och den faktiska siffran är högre. Oavsett är det uppenbart att det finns en diskrepans mellan att erkänna berusning som en viktig del av att konsumera alkohol och beteendet att faktiskt konsumera alkohol till graden av berusning. Endast en bråkdel av de som berusar sig anser att berusning är en viktig del av att dricka alkohol.
Denna diskrepans sätter fingret på de många motsättningarna inom alkoholkulturen. Som tidigare beskrivet finns det naturligtvis de som har ett mer självklart eller enkelt förhållande till sin egen alkoholkonsumtion. För de allra flesta människor verkar dock deras relation till alkohol och sitt eget alkoholbeteende vara en mångdimensionell fråga. Bakom de val som man gör kring varför, när och hur mycket man väljer att dricka som döljer sig en myriad av olika komplexa och nyanserade bevekelsegrunder.
I detta inlägg och tre följande kommer vi att fokusera på de sociala aspekterna av dessa bevekelsegrunder. Inte sagt att alkohol endast är ett socialt fenomen, men det är en central dimension för att förstå den kultur som alkoholen omgärdas av och, som vi ska se, i förlängningen även den politik som formas kring alkoholens inverkan på människor och samhälle. Alkohol är tätt sammankopplat med vissa arenor eller en viss typ av social interaktion fester, tillställningar, mingel, bjudningar och liknande. Att neka alkohol kan ses som ett sätt att också neka social interaktion. Den gamla alkoholpositiva parollen från förbudsomröstningens tider, Kräftor kräva dessa drycker, visar på detta fenomen där dryckesvanor och sociala sammanhang smälter samman på ett sådant vis att de inte går att separera.
För många blir således frågan om alkohol integrerad med vilka sociala sammanhang som man vill befinna sig i eller finner sig i. Många sociala arenor, framförallt de som sammankopplas med firande, fest, flirt och större sammankomster, präglas av alkohol. Normen att denna typ av tillställningar ska innefatta alkoholkonsumtion kan göra det svårt att finna sociala sammanhang som inte innefattar alkohol. Hur vanligt är det att människor konsumerar alkohol för att de uppskattar de forum som alkohol konsumeras i, snarare än alkoholkonsumtionen i sig?
Detta är naturligtvis en svår fråga att besvara. Inte minst då, som vi tidigare varit inne på, människors begreppsvärld inte alltid separerar alkohol som dryck från alkohol som fenomen. Enligt många människors uppfattning förutsätter de arenor där alkohol förekommer ofta en närvaro av alkohol. En nykter fest eller en alkoholfri klubb blir nästan till en oxymoron. En fest är inte en riktig fest om inte alkohol närvarar. Därför blir det också omöjligt att reellt ponera scenariot av en alkoholfri fest som ett gångbart koncept. Detta innebär inte att alla människor gör denna slutsats. Dock måste det tas i beaktan när vi analyserar hur människor ser på forum där alkohol närvarar kontra inte närvarar. I ett senare inlägg kommer vi att fortsätta diskutera hur alkoholens roll som passerkort till sociala arenor påverkar människors syn på alkohol och deras egen konsumtion.
En enklare och mer avsmalnad fråga att utröna, som vi ska fokusera på nu, är hur människor ställer sig inför alternativet alkoholfria forum. Detta är en fråga som innefattar en bredare tolkning av alkohol i vissa fall lär alkoholfritt forum tolkas som ett likvärdigt forum men utan alkohol, medan i andra fall kommer det att tolkas som ett alternativt forum. Oavsett tolkning kan människors syn på alternativet alkoholfria forum ses som en indikator på deras syn på forum där alkohol närvarar. En önskan om fler alkoholfria forum kan således ses som ett tecken på ett missnöje med de forum där alkohol närvarar. I figur 2 ser vi svenska folkets förhållning till påståendet Jag önskar att fler tillställningar hade varit alkoholfria. Som framgår av figuren svarar nära två av fem svenskar att de önskar att fler tillställningar var alkoholfria.
Statistiken påvisar således att en stor grupp i samhället efterfrågar fler sammanhang som inte präglas av alkoholkonsumtion. Det är tydligt att denna grupp inte känner sig tillfreds med den rådande sociala kulturens starka band till alkoholnormen. Av olika anledningar hade denna grupp hellre sett fler sociala utrymmen som var alkoholbefriade. Det betyder inte nödvändigtvis att man inte deltar i eller uppskattar åtminstone delar av alkoholkulturen i någon form. Likaså innebär inte detta att de två femtedelarna som inte håller med om påståendet att de skulle ställa sig i opposition till fler alkoholfria arenor. Det innebär endast att det finns en uttryckt preferens hos en stor del av befolkningen att skifta andelen sociala forum från sammanhang där alkoholen är närvarande till en högre grad av alkoholfria forum.
Det finns alltså en aktiv efterfrågan på fler alkoholfria forum. Vi kan dock inte från detta utläsa om det finns ett motstånd mot fler alkoholfria forum. Möjligen är det så att de flesta svenskar helt enkelt uppskattar och prioriterar alkohol mer än denna förvisso stora minoritet. Hur står denna önskan i förhållande till övriga svenskars önskemål om alkohol? Utgör alkoholkonsumtion en oumbärlig del av den övriga befolkningens sociala liv?
I figur 3 ser vi svenska folkets inställning till påståendet Alkohol är en viktig komponent för en trevlig tillställning. En klar majoritet av svenska folket ser alltså inte alkoholen som en central komponent för en värdefull tillställning. Endast en liten grupp, 16,9 % av befolkningen, håller med om påståendet.
En ansenlig andel av befolkningen skulle alltså vilja se en social kultur som präglas mindre av alkohol, och en omvälvande majoritet av befolkningen ställer sig likgiltig eller negativ till alkohol som en positiv social faktor. Ändå är alkoholnormen stark och alkoholkulturen gör sig ständigt påmind. I en undersökning av IQ uppger ca 84 % av befolkningen att de utsatts för förväntningar att dricka alkohol i sociala sammanhang och 60 % anger att de utsatts för socialt tryck att dricka alkohol mot sin vilja, så kallad alkoholhets.
Ibland görs den polemiska alkoholkulturella uppdelningen mellan alkoholkonsumenter och icke-konsumenter. Alkoholkonsumenten antas representera alla former av alkoholpositiva attityder, medan icke-konsumenten framställs monolitiskt som en grupp onyanserade nykterhetsivrare. Uppenbarligen är det så att de flesta svenskar väljer att, av olika anledningar, konsumera alkohol på något sätt. Dock är det viktigt att belysa att det inte innebär att alla alkoholkonsumenter har en helt onyanserad inställning till hur, när och i vilken volym man väljer att konsumera. Det innebär inte heller att man automatiskt uppskattar den rådande alkoholkulturen eller att man inte skulle vilja ersätta eller förändra den. Däremot så kanske man finner sig i den alkoholkultur som existerar idag.
Således blir alkoholkulturen de facto accepterad, även om den inte är representativ för de önskemål om hur befolkningen skulle vilja att den såg ut. Här kan det dock finnas skäl att stanna upp och fråga oss själva: vad spelar det för roll? Det är få saker i samhället som är helt representativt för människors åsikter och attityder. Det innebär inte att människor är förtryckta eller förnekas möjligheter. En människa som utsätts för påtryckningar att dricka alkohol kan trots allt välja att tacka nej. En människa som saknar alkoholfria miljöer kan ändå vara relativt nöjd med de miljöer som finns. Att finna sig i en alkoholkultur är inte samma sak som att bli förtryckt av denna. Man skulle kunna hävda att en perfekt representativ kultur där alla får leva i enlighet med sina preferenser är en utopisk omöjlighet. Det vi borde sträva efter är att den sociala kulturen ska ge tillräckligt med handlingsutrymme för att alla människor ska kunna leva på det sätt som de själva vill till största möjliga utsträckning utan att bli utsatta för direkta tvång eller ofriheter.
Figur 4a visar svaren på påståendet Jag vill leva ett liv helt utan alkohol. Av det framkommer att ca 15 % av alla alkoholkonsumenter (icke-konsumenter är exkluderade från urvalet) skulle vilja leva ett liv utan alkohol, men uppenbarligen inte gör det. Figur 4b visar samma svar men endast i åldersgruppen 18-29. Där framkommer det att var femte alkoholkonsument i denna åldersgrupp skulle vilja leva ett liv helt utan alkohol, men inte gör det.
Alkoholnormen är alltså inte endast ett ytligt besvär för de som vill avvika från normen något som man måste förhålla sig till eller förklara. Det handlar inte bara om att människor hade föredragit en annan alkoholkultur eller att man hade önskat en annorlunda social verklighet. Alkoholnormen stannar inte vid ouppnådda önskemål eller preferenser. Den har en reell inverkan på människors beteenden. Normen är så pass potent att den påverkar ungefär en miljon människor till att konsumera en drog i strid med sina egna preferenser. Med detta som grund går det att ifrågasätta hur fri alkoholkulturen är och hur frivilligt valet att konsumera alkohol är.
Det är självfallet så att detta inte är fall av ett formellt tvång. Tillfällena då människor i Sverige fysiskt tvingas att konsumera alkohol kan nog räknas på handens fem fingrar. Istället bör det ses som en manifestation av ett socialt tvång. Att det skulle vara en fråga om socialt tvång gör inte att tvånget i sig är mindre legitimt eller att det inte går att ifrågasätta hur mycket ofrivillighet som omgärdar alkoholkulturen. Uttryck för socialt tvång kan vara extremt potenta. Exempelvis erkänns frågor om könsroller och könsmaktsordning, där kvinnor och män upplevs ha ett begränsat socialt, sexuellt och ekonomiskt handlingsutrymme utifrån de förväntningar och normer som projiceras på dem som en genuin tvångsproblematik i den allmänna diskursen. Detta trots att de oftast inte sammanfaller med en formell eller fysisk tvångsdimension. Som vi även kommer se i senare inlägg är de upplevda sanktioner som delar av befolkningen ställs inför vid ett eventuellt avsteg från alkoholnormen på inget sätt marginella utan utgör ett reellt hot mot människors sociala (och ibland sexuella) framgång.
För att sammanfatta målar den ovanstående statistiken upp en bild av en nyanserad och ambivalent inställning till alkoholkulturen hos den svenska befolkningen. Den målar också upp en bild av en alkoholkultur som inte går i linje med människor i allmänhets attityder och preferenser kring alkohol. De flesta söker inte avskaffa alkoholen som kulturell institution, men man kan trots det ändå ställa sig tveksam till alkoholkulturens nuvarande omfattning och tyngd. På så vis kan man ifrågasätta varför det inte finns fler alkoholfria miljöer, utan att man för den delen helt vill förkasta sin egen alkoholkonsumtion. Man kan ställa sig accepterande eller till och med uppskattande till att inte bli bjuden på alkohol, utan att för den delen ta principiellt avstånd till alkohol. Man kan vilja leva ett liv fritt från alkohol, men på grund av de upplevda sociala sanktionerna ändå delta i alkoholkultur och alkoholkonsumtion.
Det leder onekligen till frågan varför alkoholkulturen ser ut som den gör. Som tidigare beskrivet är den svenska alkoholkulturen hetsig och alkoholnormen gör sig påmind genom mer eller mindre uttalade förväntningar och påtryckningar att dricka. Detta trots att gemene människa har en mer ambivalent och nyanserad inställning till alkohol än vad kulturen påskiner. Alkoholkulturen utmålas ofta som en gemensam institution, och även om avvikande beteende (i form av exempelvis helnykterhet eller punktnykterhet) erkänns existera med varierande acceptans och alkoholen generellt erkänns bidra till vissa problem, är det få som ifrågasätter alkoholens generella uppskattning av den breda allmänheten.
Kanske sker den starkaste legitimeringen av detta narrativ genom människors alkoholbeteende. Eftersom de flesta konsumerar alkohol, blir det också en slags legitimering för alkoholens generella uppskattning av den breda allmänheten. Denna bild utmanas dock när vi ser att människor hade önskat en annan alkoholkultur, eller när vi ser att en förhållandevis stor grupp konsumerar alkohol mot sin egentliga vilja. Beteendet är inte önskvärt ens bland de som besitter beteendet, men används ändå som ett sätt att legitimera den kultur som göder beteendet.
Det erfordrar frågan varför alkoholkulturen ser ut som den gör. Vem bär upp alkoholkulturen, som av allt att döma, har förhållandevis liten legitimitet i befolkningens faktiska önskemål? Varför anses exempelvis alkoholservering utgöra en fundamental del av det goda värdskapet när majoriteten inte tillskriver det en central roll och det tvärtom finns en stor efterfrågan på alkoholfria tillställningar? I nästa inlägg kommer vi att titta vidare på hur det nuvarande alkoholkulturella paradigmet hämtar och bibehåller sin legitimitet.