Detta är den fjärde delen i den femdelade följetongen ”Den förtryckande alkoholnormen”, som utgörs av lätt redigerade utdrag ur skriften med samma namn. Det är möjligt att läsa varje inlägg för sig, men det rekommenderas att du först läser inlägg ett, två och tre innan du läser detta. Skriften ”Den förtryckande alkoholnormen” är producerad av Tankesmedjan Nocturum och använder opinionsdata som tagits fram av YouGov. Du kan ladda ned hela skriften här som en pdf-fil.
Den svenska alkoholpolitiken bygger till stor del på totalkonsumtionsmodellen, en vedertagen modell om hur alkoholrelaterade skador beror på den totala konsumtionen av alkohol i ett samhälle. Den politiska kontentan av detta är att de mest (kostnads)effektiva alkoholpolitiska åtgärderna är de som slår brett och stort gentemot hela eller stora delar av den alkoholkonsumerande befolkningen. De två kanske mest centrala komponenterna av den svenska alkoholpolitiska modellen idag är punktskatterna för att driva upp priset på alkoholhaltiga drycker samt Systembolagets detaljhandelsmonopol för att begränsa tillgängligheten av försäljningen.
Den svenska alkoholpolitiska modellen går alltså till stor del ut till att minska och begränsa alkoholkonsumtionen generellt över hela populationen. De vanliga argumenten emot denna modell tar sig ofta formen av en slags frihetlig populism. Den svenska alkoholpolitiken är stelbent och obekvämt för konsumenten eller utgör ett illegitimt förmynderi. På det stora hela består ofta kritiken av att den svenska alkoholpolitiken gör tillvaron besvärlig för alkoholkonsumerande människor. Den sätter upp onödiga hinder i något som borde genomsyras av konsumentens rätt att göra ett fritt och oberoende val.
Tidigare har vi diskuterat hur alkoholen dock har en social funktion som symbol för samhörighet och gemenskap. Ur ett perspektiv där alkoholens sociala funktioner värderas högt kan den svenska alkoholpolitiken inte endast te sig som ett besvärligt hinder för själva konsumtionen, utan som ett hinder för ett rikt socialt liv. Alkoholpolitiken blir således ett mer påtagligt hot mot centrala värden för individen. Det som ofta manifesteras i något som kan uppfattas som banala uttryck av missnöjen för att man inte kan köpa kyld öl mitt i natten kan istället förstås som en frustration av att samhället hindrar individen att ha ett givande umgänge. I kolumn (a) i tabell 4 ser vi hur ett sammanvägt index av respondentens syn på alkoholens sociala funktion förhåller sig till politisk inställning på alkoholmonopolet.
Här framträder alltså ett relativt starkt samband mellan synen på alkoholens sociala funktion och alkoholpolitisk åsikt. Intressant att notera är att när vi tar hänsyn till alkoholkonsumtion som en förklaringsvariabel minskar denna i styrka på så vis att den nästan försvinner. Detta är ett samband som i tidigare studier visat sig vara en av de starkaste indikatorerna på alkoholpolitisk opinion. Båda dessa faktorer samvarierar naturligtvis, men samvariationen är långt ifrån fullständig. Konsumtionsfrekvens är således en relativt dålig indikator på alkoholpolitisk opinion i jämförelse med synen på alkoholens sociala funktion.
I konkreta ordalag innebär detta att alkoholpolitisk opinion verkar bero väldigt mycket mer på individens syn på alkoholens sociala effekt än dess faktiska alkoholrelaterade beteende. En icke-konsument får inga materiella fördelar av ett avreglerat detaljhandelsmonopol, men kan ändå uppskatta immateriella värden av en sådan politik om hen värderar alkoholens funktion i sitt sociala umgänge eller i en mer abstrakt syn på den sociala kulturen. Likväl gäller det motsatta. En person som konsumerar mycket alkohol av exempelvis kulinariska skäl kan uppskatta en medveten alkoholpolitik, även om det innebär materiella nackdelar för just den personen, förutsatt att personen ställer sig kritisk till vissa delar av alkoholkulturen.
Vad får detta för konsekvens för det alkoholpolitiska klimatet? Låt oss börja med att nyansera diskussionen något. Hur en alkoholpolitisk opinion bildas är naturligtvis en mångfacetterad fråga. Att höger-vänster-skalan är viktig för att förstå alkoholpolitisk opinion har nog inte undgått många, inte heller att det existerar en generationsdimension i synen på frågorna. För att generalisera präglas dock den politiska synen på hur alkoholpolitisk opinion formas av en slags krass materialism, vilket också fått visst stöd i forskningen. Inställningen till alkoholpolitiken lever efter pragmatiska principer som, i högre utsträckning än många politiska andra frågor, präglas av ett materiellt självintresse med människors egna konsumtionsmönster som primär indikator. Vi kan säkert finna förklaringar till detta i arv från totalkonsumtionsmodellens hårda fokus på den aggregerade konsumtionen, Sveriges historia med alkoholpolitiskt drivande nykterhetsrörelser eller kunskaper och erfarenheter från preventionsområdet, där mjuka modeller som fokuserar på attitydpåverkan och informationskampanjer visat sig relativt verkningslösa i att påverka faktiska beteenden.
En konsekvens som analysen ovan skulle kunna innebära är ett ifrågasättande av denna institutionella syn av att det är beteende som formar opinion, inte vice versa. Det vore dumstridigt att förkasta detta axiom fullständigt, men de data som presenteras ovan förordar möjligen att bilden nog bör nyanseras något. Kanske har alkoholopinionen en mer icke-pragmatisk, värdegrundad dimension än vi normalt sett är vana att ta hänsyn till i den politiska diskussionen.
Denna värdegrundade dimension placerar sig den delen av alkoholdiskussionen som är strikt opolitisk. Att föra vissa delar av alkoholfrågan in i ett politiskt forum kan vara förenad med kontrovers om man väljer att politisera aspekter som av alkoholpositiva krafter uppfattas som moralism. Således präglas den alkoholpolitiska diskussionen främst av frågor så som folkhälsa, social utsatthet, våld, barns uppväxtvillkor, och så vidare. Frågor om alkoholnorm och alkoholkultur är kontroversiella dimensioner att ta upp i en politisk kontext. Ändock är de bevisligen centrala element i hur den alkoholpolitiska opinionen formas. På ett eller annat sätt måste den förda alkoholpolitiken förhålla sig till detta element för att kunna upprätthålla en nivå av legitimitet bland befolkningen.
Ytterligare en frågeställning blir central i det alkoholpolitiska samtalet. Om människors syn på alkoholens sociala funktion utgör ett grundläggande fundament i deras syn på alkoholpolitisk opinion, hur ska samhället då förhålla sig till om befolkningens syn på alkoholens effekter är skev? Som tidigare beskrivits är alkoholens faktiska fysiologiska effekter relativt särskilda från dess tillskrivna effekter: Alkoholens inverkan på människors beteenden och personligheter beror i hög grad på de förväntningar som vi kulturellt har tillskrivit alkoholen, snarare än de fysiska reaktioner som sker när etanol hamnar i blodomloppet. Vilka dessa föreställningar är och hur starka de är varierar i tid och mellan samhällen, men det är onekligen så att de allmänna föreställningarna om alkoholen idag i Sverige och hur alkohol fungerar bygger på objektivt ganska vaga grunder.
Lite förenklat skulle man därför kunna påstå att utgångspunkten för den allmänna uppfattningen kring alkoholens sociala funktion och i förlängningen därmed också ett fundament för den alkoholpolitiska opinionen handlar i förlängningen inte om vilka värden och preferenser som befolkningen manifesterar i synen på alkohol. Snarare beror dessa värden och preferenser i stor grad på vilka socialt konstruerade föreställningar och förväntningar som befolkningen besitter vad gäller alkohol. Om dessa föreställningar och förväntningar är skeva och byggda på felaktiga föreställningar, så innebär det att den alkoholpolitiska opinionen bygger på felaktiga premisser. Kort sagt är det den hegemoni som kontrollerar den allmänna diskursen vad gäller människors sociala förväntningar och föreställningar på alkoholen som således också har avgörande makt och inflytande över den politiska diskursen.
Ett annat sätt att uttrycka det är genom ett hypotetiskt scenario. Om en befolkning anser att alkohol är essentiellt för socialt umgänge då alkoholen får människor att bli mer avslappnade och mindre reserverade en de facto osanning sett till alkoholens fysiologiska effekt men som tidigare diskuterat en felaktig konstruktion som ofta understöds av kommersiella aktörer blir konsekvensen av detta att befolkningen blir mindre välvilligt inställda till en aktiv alkoholpolitik.
Den sista faktorn gäller alkoholnormen som politisk faktor. Tidigare i avsnittet presenterades två förklaringar till synen på alkoholens sociala funktion i relation till sin egen alkoholkonsumtion. Det kan bero på den personligt upplevda effekten i korthet att man uppskattar den fysiska effekten som alkoholen har på ens kropp och beteende. Alternativt kan det bero på alkoholens symboliska sociala effekt. Med detta menas att vissa sociala arenor eller gemenskaper är villkorade med närvaron av alkohol. Således blir frånvaron av alkohol en negativ faktor för att kunna uppnå sina sociala behov. Alkoholnormen får här en funktion av ett latent hot mot människors sociala liv. Alkohol konsumeras utifrån detta perspektiv inte för att uppnå något en smaksensation, en berusande effekt eller liknande utan för att undgå att bli utsatt för en social sanktion eller nekas inträde till en social arena. Utfallet av detta blir att desto starkare alkoholnormen blir desto starkare kommer motståndet mot en mer medveten alkoholpolitik bli.
Alla dessa faktorer sammantaget ger en bild av opinioner, normer och perspektiv på alkoholens sociala funktion en i grund och botten opolitisk diskussion är tätt sammanvävd med den alkoholpolitiska verkligheten. En intressant frågeställning blir därför om det opolitiska samhället, i form av exempelvis skola och myndigheter, i dessa fall bör påverka de faktiska sakkunskaperna om alkoholens sociala effekter. I realiteten gör staten redan detta till viss del genom olika alkoholinformationssatsningar, men förlängningen av det blir också att staten agerar som opinionspådrivare för en mer aktiv alkoholpolitik. I nästa avsnitt kommer vi att diskutera vilken roll politiken skulle kunna ha för att påverka alkoholkulturen utan att göra paternalistiska övertramp.