Välkommen till två arrangemang kring den nya diktboken ”De levande döda” av Mahi Akter. En diktbok om hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relation. En bok om motstånd, kärlek, sorg och skam.
Dikterna i boken handlar främst om hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relation. Boken tar upp kärleken en känner till sin familj som utsatt. Hur en sörjer sin familj. Om det skamfyllda både i att bli bortvald, men också att älska någon som gör våld på en. Mahi vill ge en djupare inblick i sorgen, längtan men också kärleken och motståndet. Hon vill bredda perspektivet på hedersrelaterat våld och förtryck samt lyfta fram nyanser och komplexitet.
“När människor som lever dör blir oviktiga saker viktiga. Som vad du hade på dig sista gången vi sågs. Hur ditt leende såg ut. Hur ditt skratt lät. Jag bönar och ber. Krälar vid dina fötter. Allt för att få vara din dotter igen. Det är känslan att ingenting jag gör hjälper som gör att du som lever dör i mig.”
Mahi Akter är född 1987 och bor i Stockholm. ”De levande döda” är hennes poesidebut.
16 oktober frukostseminarie:
Hur är det att bli förskjuten av personerna som står dig närmast, när du bara vill vara den du är? Med dikter fyllda av sorg och längtan, synliggör Mahi Akter den smärta som uppstår av att inte bli accepterad och älskad på grund av omgivningens normer och förväntningar.
kl 08.30-09.00 Frukostmingel
kl 9.00-09.15 Diktläsning
kl 9.15-10.15 Panelsamtal
Panelen:
Mahi Akter författare av diktboken
Naja Ahmed, utbildare och projektledare och specialiserad inom frågor om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld på Amphi produktion,
Rúna Baianstovu, universitetslektor på Örebro universitet och författare till boken Heder Hedersrelaterat våld, förtryck och socialt arbete
16 oktober: Lanseringsmingel på kvällen
Om kvällen: Boken kommer finnas till försäljning till förmånligt pris och det kommer bjudas på diktläsning, dryck och tilltugg.
kl.17.00-19.00 Mingel & lansering
Ur diktboken:
“När människor som lever dör blir oviktiga saker viktiga. Som vad du hade på dig sista gången vi sågs. Hur ditt leende såg ut. Hur ditt skratt lät. Jag bönar och ber. Krälar vid dina fötter. Allt för att få vara din dotter igen. Det är känslan att ingenting jag gör hjälper som gör att du som lever dör i mig.”
I samarbete med NBV.